Det var alltid de smթƒԹ(, unga, vackra flickorna som tatuerades fթƒԹԳr att omgivningen skulle se vilken man eller klan de tillhթƒԹԳrde, precis som med boskapen.

Suzanne Khardalian

Det var av en ren tillfթƒԹ)llighet som journalisten och dokumentթƒԹ)rfilmaren Suzanne Khardalian Holmquist fick se arkivbilder pթƒԹ( de tatuerade unga armeniska flickorna. Hon kթƒԹ)nde igen dessa mթƒԹԳnster, hade sett dem nթƒԹ(gonstans fթƒԹԳr lթƒԹ)nge sedan. Men var? PթƒԹ( vems hթƒԹ)nder? I vems ansikte? Och vad handlade det egentligen om? 

SթƒԹ( kom hon pթƒԹ( det. Hennes egna kթƒԹ)nslor av att inte duga, tassandet pթƒԹ( tթƒԹ( fթƒԹԳr sitt ursprung, otryggheten och kթƒԹ)nslan av att kunna bli utkastad frթƒԹ(n ett land թ§Չ‚-Չ€œ allt hթƒԹԳrde ihop med den i generationer nedtystade historien om farmors hemlighet.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛NթƒԹ)stan alla i min stora slթƒԹ)kt mթƒԹԳrdades i folkmordet pթƒԹ( armenier under fթƒԹԳrsta vթƒԹ)rldskriget, men inte farmor. Hon talade aldrig om vad som hթƒԹ)nde henne. Hon glթƒԹԳmde, och vi andra ocksթƒԹ(, trodde jag.

Suzannes farmor Khanoum var tolv թƒԹ(r nթƒԹ)r hon rթƒԹԳvades bort av en kurdisk man. Det finns ett foto pթƒԹ( henne frթƒԹ(n den tiden. Betraktaren mթƒԹԳter hennes sorgsna թƒԹԳgon och ett ansikte mթƒԹ)rkt av dessa egendomliga tatueringar.

NթƒԹ)r Suzanne Khardalian gjorde efterforskningarna till den film hon nu hթƒԹ(ller pթƒԹ( med, fann hon att det rթƒԹԳrde sig om tusentals smթƒԹ(flickor som fթƒԹԳrsvann. Ibland hade de kթƒԹԳpts, ibland bara tagits, av arabiska, kurdiska eller turkiska mթƒԹ)n.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Det var alltid de smթƒԹ(, unga, vackra flickorna som tatuerades fթƒԹԳr att omgivningen skulle se vilken man eller klan de tillhթƒԹԳrde, precis som med boskapen.

Suzanne Khardalian թƒԹ)r fթƒԹԳdd i Libanon. Hon vթƒԹ)xte upp i de armeniska kvarteren i Beirut, med mamma, pappa och fyra yngre systrar. En trappa upp, farmor. Alla var irriterade pթƒԹ( henne. Hon utstrթƒԹ(lade bitterhet. Suzanne tyckte inte om henne, fick aldrig en kram, inte ens en smekning pթƒԹ( kinden. Hennes farmor avskydde fysisk kontakt. Ingen tog reda pթƒԹ( varfթƒԹԳr. Ingen i Suzanne Khardalians familj har nթƒԹ(gonsin pratat om vad som hթƒԹ)nde.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Men nթƒԹ(gonting har alltid funnits dթƒԹ)r. Och vi fortsթƒԹ)tter att tycka att det թƒԹ)r jobbigt, trots att det թƒԹ)r 90 թƒԹ(r sedan det hթƒԹ)nde. VarfթƒԹԳr թƒԹ)r vi sթƒԹ( fթƒԹԳrbannade och ledsna? Det թƒԹ)r som sթƒԹ(r, som sitter i varenda generation. Man kanske inte kթƒԹ)nner till historien, men sթƒԹ(ren har pթƒԹ( nթƒԹ(got sթƒԹ)tt vandrat vidare. Och det finns inte en enda armenisk familj i diasporan som inte har en berթƒԹ)ttelse som pթƒԹ(minner om min.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Vad som slagit mig allra mest թƒԹ)r att mթƒԹ)nnen hatar att prata om det hթƒԹ)r. Det թƒԹ)r skammen. De skթƒԹ)ms fթƒԹԳr nթƒԹ(gonting. Jag frթƒԹ(gar: Vad թƒԹ)r logiken? Men det finns ingen logik. Skammen sitter sթƒԹ( djupt att man helst vill glթƒԹԳmma.

I sin film Farmors tatueringar, som nu klipps fթƒԹԳr att bli klar i hթƒԹԳst, mթƒԹԳter Suzanne Khardalian etnografen doktor Verjine Svazlian i Jerevan i Armenien. Hon har samlat hundratals berթƒԹ)ttelser frթƒԹ(n armeniska kvinnor, som rթƒԹԳvades bort och tatuerades.

թ§Չ‚-ԹFlickorna kom frթƒԹ(n djupt religiթƒԹԳsa familjer. De kidnappades, vթƒԹ(ldtogs och misshandlades. De konverterades till islam. De tatuerades med tvթƒԹ(ng, i ansiktet ner till naveln. Om fienden tagit hennes oskuld, vթƒԹ(ldtagit henne och berթƒԹԳvat henne all vթƒԹ)rdighet թ§Չ‚-Չ€œ om hon sedan blivit gravid och fթƒԹԳtt barn, lթƒԹ)mnat barnen och skaffat en ny familj, hur skulle hon dթƒԹ( kunna tala hթƒԹԳgt om det hon varit med om. Hon var tyst. Hon hթƒԹԳll det inom sig, som ett brթƒԹ)nnande sթƒԹ(rթ§Չ‚-Թ, sթƒԹ)ger Verjine Svazlian i filmen.

Suzanne Khardalian upprթƒԹԳrs, det թƒԹ)r hennes blodsband, och hon pթƒԹ(minns om att hon թƒԹ)r barnbarn till թƒԹԳverlevande. Och թƒԹ)ndթƒԹ( finns bara dessa minnesfragment i hennes medvetande.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Jag har jobbat med mina minnesfragment hela tiden. Jag kommer ihթƒԹ(g att kvinnorna talade tyst, nթƒԹ)mnde nթƒԹ(got om en bթƒԹ(t, en resa, en flykt, en liten flicka. Jag har drթƒԹԳmt mycket om den dթƒԹ)r bթƒԹ(ten. Det finns bilder i mig av en vթƒԹ(ldtթƒԹ)kt, fantasibilder antagligen. Det թƒԹ)r en mardrթƒԹԳm som թƒԹ(terkommer.

I filmen pressar hon sթƒԹ( sin mamma att berթƒԹ)tta. Jo, farmor blir vթƒԹ(ldtagen pթƒԹ( en bթƒԹ(tresa թƒԹԳver floden Eufrat. Hon թƒԹ)r bara ett barn. Hon ropar pթƒԹ( hjթƒԹ)lp. Sedan behթƒԹ(ller den kurdiske mannen henne, men inte bara henne utan ocksթƒԹ( hennes mamma och lillasyster. Suzanne Khardalians farmor fթƒԹ(r antagligen barn med honom.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Farmor pratade ganska bra kurdiska. Men jag frթƒԹ(gade aldrig varfթƒԹԳr. Nu vet jag. Hon bodde med den dթƒԹ)r mannen i sju թƒԹ(r.

Farmors lillasyster, faster Lucia, som lyckades fly till Kalifornien, skulle kunna berթƒԹ)tta. Suzanne reser dit fթƒԹԳr att filma. Men hon mթƒԹԳts av en mur av tystnad. Lucia hթƒԹ(ller fram sina tatuerade hթƒԹ)nder med en turkisk flagga samթ‚Թ՟tidigt som hon levererar en sorglig och uppenbar bortfթƒԹԳrklaring. Lucia vill inte tala mer med sin systers sondotter. Ett par mթƒԹ(nader senare dթƒԹԳr hon.

Suzannes farmor blev utkastad av sin fթƒԹԳrթƒԹԳvare. Hon hittades av brittiska missionթƒԹ)rer som tog henne till ett barnhem i Libanon. FթƒԹԳr att flickorna inte skulle hamna pթƒԹ( gatan tvingades de att gifta sig med pojkarna pթƒԹ( barnhemmet. En av dessa unga mթƒԹ)n kom sթƒԹ( att bli Suzannes farfar.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Jag har fթƒԹԳrsթƒԹԳkt hitta material om honom, men det finns ingenting. Det gթƒԹԳr mig ledsen. FթƒԹԳr hթƒԹ)r bթƒԹԳrjar min historia, men det finns inga spթƒԹ(r. Jag har ingenting. Vart har farmors syskrin tagit vթƒԹ)gen, pianot, alla bթƒԹԳcker? Vem tog det? Jag saknar referenspunkter, har bara fragment av historia.

Hemma pratade man aldrig om farmor men inte heller om det som hթƒԹ)nde armenierna թƒԹԳver huvud taget.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Vi talade aldrig om folkmordet, aldrig, aldrig, aldrig. Vi pratade inte om elթƒԹ)ndet, utan om de fթƒԹ( stackars mթƒԹ)nniskor som vթƒԹ(gat stթƒԹ( emot, gjort motstթƒԹ(nd, alltsթƒԹ( hjթƒԹ)ltarna. HjթƒԹ)ltarna kunde man berթƒԹ)tta mycket om, man kunde till och med sjunga om dem.

Katastrofen var թƒԹԳver, det gթƒԹ)llde att gթƒԹ( vidare. Suzanne minns sin pappas ord: թ§Չ‚-ԹDu ska gթƒԹԳra dina lթƒԹ)xor och tթƒԹ)nka pթƒԹ( vad du ska bli.թ§Չ‚-Թ Att prestera, att inte bara bli duktig utan bթƒԹ)st, utbilda dig fթƒԹԳr att kunna stթƒԹ( pթƒԹ( egna ben var som helst i vթƒԹ)rlden och samtidigt vara beredd pթƒԹ( snabba uppbrott, det var vad det handlade om.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛NթƒԹ)r jag gick i թƒԹ(ttan i skolan och folkmordet togs upp pթƒԹ( historielektionen, vթƒԹ)ldigt kliniskt, dթƒԹ( visste jag absolut ingenting. Det handlade om mig och ingen hade sagt nթƒԹ(gonting.

թƒՉ€žndթƒԹ( upplever Suzanne Khardalian att hon prթƒԹ)glats starkt av hթƒԹ)ndelserna.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Jag och min familj har inte haft en grav att gթƒԹ( till, vi har inte fթƒԹ(tt en mթƒԹԳjlighet att vթƒԹ)nda blad och fortsթƒԹ)tta.

NթƒԹ)r Suzanne Khardalian forskat har hon hittat mycket material om mթƒԹ)nnen, men i stort sett ingenting om kvinnorna.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Bara en enda mening, i varenda bok: vթƒԹ(ldtagna, bortrթƒԹԳvade, kidnappade.

Men vad hթƒԹ)nde sen? Ju mer material hon kom թƒԹԳver desto mer sթƒԹ(g hon kopplingarna till sig sjթƒԹ)lv.

թ§Չ‚-Չ€œթ§Չ‚-Չ€՛Det թƒԹ)r dթƒԹ)rfթƒԹԳr jag gթƒԹԳr jag den hթƒԹ)r vթƒԹ)ldigt personliga filmen om minnen och hur minnet formar en mթƒԹ)nniska.